”Säkerhetspolitik för en ny tid”
För ett tag sedan skulle jag ut och resa men kom på flygplatsen på att jag glömt mitt och min sons pass hemma. Som tur var kunde jag köpa två tillfälliga pass, men till en kostnad av nästan 2000 kronor och ett stort hål i plånboken för resten av månaden. Visst sved det, visst svor jag, visst är det en utgift jag fortfarande har svårt att acceptera. Men ändå bleknar den vid en snabb jämförelse av hur mycket vi lägger på vårt försvar. De pengar jag lade på de tillfälliga passen når nämligen inte upp till ens två sekunders försvarsutgifter. Det tål att upprepas - varje sekund kostar de det svenska försvaret rejält över 1000 kronor!
Den summa vi lägger varje år på enbart det militära försvaret skulle vara tillräckligt för att fördubbla pensionerna eller anslaget till forskning och universitetsutbildning.
Den stora frågan för försvarsivrare så väl som för oss kritiker är om vi får maximal säkerhet för varje satsad krona. En jämförelse visar att svenska soldater kostar väsentligt mer än i andra länder. Men den allra största frågan att besvara är kanske ändå vilken typ av hot det är vi i första hand skall försvara oss mot. Inte bara de senaste, säg tio, åren utan förmodligen de senaste 195 åren har fler svenskar dött i sjukdomar, olyckor eller naturkatastrofer - i Sverige eller utomlands - än i väpnade konflikter. Den senaste Försvarsberedningen visade ju också på att miljöförstöring och klimatförändringar utgör det allvarligaste hotet mot människors säkerhet i dagsläget. Varför har detta då inte återspeglat sig i statsbudgeten? Miljödepartementets budget skulle behöva tiodubblas för att komma i närheten av utgifterna inom försvarsdepartementet.
En annan fråga som tål att diskuteras är den om Politik för Global Utveckling (PGU) som man enats om mellan samtliga riksdagspartier och där man kommit överens om att samtliga politikområden skall verka för global rättvisa och utveckling. Detta gäller biståndspolitik så väl som handel- , utrikes- och försvarspolitik. Man kan undra på vilket sätt svenska vapenleveranser till kärnvapenmakterna Indien och Pakistan (som dessutom befinner sig i konflikt med varandra) bidrar till ökad säkerhet eller hur försäljning till diktaturerna Saudarabien och Förenade Arabemiraten skall bidra till minskad fattigdom. Eller hur den ansvariga myndigheten, Inspektionen för Strategiska Produkter, ens kan komma på tanken att öppna upp för framtida försäljning av krigsmateriel till Colombia samtidigt som man vill bidra till en förhandlad lösning på konflikten. Detta i en situation där ett flertal i den colombianska kongressen befinner sig i en rättsprocess för sina kopplingar till paramilitärerna i landet.
Om flera av dessa frågor kring svensk försvarspolitik kan man läsa mer i den nyutkomna boken "Säkerhetspolitik för en ny tid" (Åkerstöm, Pax förlag). Målsättningen med boken uppges vara att skapa en fördjupad förståelse kring dagens säkerhetspolitiska debatt. Vi får hoppas att den uppnår det målet och att vi de närmaste åren kanske rentav får se ett bredare ifrågasättande av den svenska säkerhetspolitiken.
Jesper Wiklund
