Med stora steg trettio år bakåt i tiden!
Ofta när man prata om Latinamerika så framgår det att den bild som många har av kontinenten är präglad av militärdiktaturer, revolutionsromantik och ordet "bananrepublik". Det är inte så konstigt med tanke på de nyheter som präglade kontinenten under en lång tid. Men detta var för trettio år sedan. De flesta diktaturerna på kontinenten föll redan på åttiotalet, bara ett inbördeskrig pågår för närvarande (även om våldsnivåerna i vissa länder ligger över den i regelrätta krig) och större delen av kontinenten har numera demokratiskt valda ledare. Det är lite som om vår bild av kontinenten stannat någonstans på sjuttiotalet och inte följt med i den ekonomiska och demokratiska utveckling som trots allt skett på många håll. För kontinenten har demokratiserats, militären har avstått från att göra ingripanden i länders inrikespolitik, många kontrollfunktioner har flyttats från försvarsdepartement till civila departement och mänskliga rättigheter är numera ett honörsord i vart enda land - men mest på papperet.
Det är just därför som söndagen's kupp (den 28/6) i Honduras är så oroväckande. Militären anser sig ha mandat att störta en folkvald president och installera en ny. Att en president är impopulär är ingen ursäkt, om det ens skulle vara ett argument i detta fallet. Det finns många impopulära ledare i Amerika. 2006 rankades Perus Alan García och USA's George Bush till de mest avskydda ledarna i sina respektive länder. Det vore givetvis absurt att mot bakgrund av det låta militär ta över styret av landet.
Lyckligtvis lever de internationella demokratiska institutionerna och är dessutom betydligt starkare och mer självständiga än vad de var under militärjuntornas sjuttiotal. OAS, organisationen för Amerikanska Stater, har unison och i mycket hårda ordalag fördömt kuppen och hotar med att utesluta landet ur organisationen om inte den demokratiskt valde presidenten Manuel Zelaya återinsätts. Andra politiska ledare i regionen har lovat att resa med Zelaya tillbaks till Honduras och även Barrak Obama har slagit fast att Zelaya "förblir Honduras president".
Men kuppmakarna lyssnar inte. Vi får rapporter från vår samarbetspartner i landet, CIPRODEH, om protester som slåss ned av militär och polis, stängda TV och radiokanaler, kommun och regionalpolitiker som arresterats och, skrämmande nog, om tvångsrekryteringar till armén bland plantagearbetarna på bananfälten, även av barn så unga som tolv år.
Kuppen tar kort sagt Latinamerika trettio år tillbaks i tiden. Det kan aldrig tillåtas. I fall omvärlden inte fortsätter med tydliga fördömanden och fortsätter med handelsblockaden så kommer demokratin och respekten för mänskliga rättigheter ha flyttats trettio år bakåt i tiden och tillbaks på ruta ett. Militären får inte återigen bli en politisk aktör.
Jesper Wiklund
