Rafael goes Bollywood
Rafael skulle alltså åka till Indien och då så många israeler hänger där under sin "post-army tour" vet de allt om saris och Bollywood-dans och ljuv duettsång. Men man undrar ju i sitt stilla sinne om just den här typen av reklam gillas av indierna själva. Eller som bloggaren Noah Shachtman skriver: "Let's say you're a defense-company marketing executive. And you want to make a splash at the Indian defense ministry's annual air show. Do you: (a) buy expensive gifts for New Delhi's generals; (b) treat the press to Kingfishers and samosas; (c) produce a Bollywood-esque video featuring bare-midriff girls, flower-draped missiles, and the catch phrase "dinga dinga dee?"
Det trista är att det troligen fungerar. Rafael är ett av Israels största vapentillverkare och har bl a samarbeten med svenska försvaret. Israel är ett av världens största vapenexportörer. Ergo: Rafael borde rimligtvis vara ganska duktiga på det de gör. Både tillverkning och marknadsföring.
Och även om jag skrattade mig fördärvad när jag såg filmklippet på youtube, och blev generad å Rafaels vägnar, borde jag egentligen gråta, för det hela är ju egentligen fruktansvärt. Om det är något som världen inte behöver mer av så är det ju vapen. Och om det är något som vi inte behöver är vapenförsäljning som säljs genom populärkultur i form av B/Hollywood, eller annat.
Se, skratta, gråt och bedöm själva: http://www.youtube.com/watch?v=ktQOLO4U5iQ
Nytt Svenskt Rekord!
Mina damer och herrar, efter besvikelserna i skidspåret finns nu andra källor till nationalistisk stolthet och anledning att slå sig för bröstet och stolt utstöta "Jo, nog bor vi i det bästa landet i den bästa av världar". Nyligen kom nämligen Inspektionen för Strategiska Produkters, ISP, statistiksammanställning för 2008. ISP är den myndighet som är ansvarig för kontrollen av den svenska vapenexporten, och här kommer själva nyheten - 2008 var ett riktigt kanonår! (ursäkta ordvitsen). Värdet av exporten gick upp med 32% mot året innan och landade på totalt 12,7 miljarder kronor, den högsta siffran i historien! Sett på en femårsperiod är det en ökning på nästan 75%.
Under 2008 gick den största delen av exporten till andra EU-länder samt till Norge och Schweiz (59%), ytterligare en andel till "Viktiga samarbetsländer utanför EU", dvs Australien, USA, Kanada, Japan, Nya Zeeland, Sydafrika och Singapore (28%). Resterande 13% gick till "Övriga välden". I denna kategori ingår ett antal länder som står rätt långt ifrån att beskrivas som bålverk för demokrati och mänskliga rättigheter. Smaka på den här laguppställningen: Pakistan (köpte för ett värde av 846,4 miljoner), Förenade Arabemiraten (47,7miljoner), Saudiarabien (27miljoner), Bahrain (12,3miljoner) och Malaysia (12,2 miljoner).
Det finns mycket som är uppseendeväckande med den svenska vapenhandeln. Det faktum att de svenska riktlinjerna för export inte gäller för import är en sådan sak. Att vi anser det ligga i svenskt säkerhetspolitiskt intresse att förse diktaturer som begår grova och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter med vapensystem är en annan.
Det som kanske fascinerar mig mest med dessa siffror är hur förhållandevis liten del det är av de svenska exportintäkterna som kommer från de värsta skurkstaterna. Men trots att denna del av exporten är förhållandevis marginell för svensk krigsindustri så vägrar man att riskera den i syfte att faktiskt bejaka efterlevnaden av exempelvis mänskliga rättigheter - ett åtagande som Sverige ändå skrivit under på i samband med ratificerandet av FN:s Allmänna Förklaring om de Mänskliga Rättigheterna. Den tål att upprepas:
"... medlemsstaterna har åtagit sig att i samverkan med Förenta Nationerna säkerställa en allmän och faktisk respekt för och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna," samt "...sträva efter att genom undervisning och utbildning främja respekten för dessa rättigheter och friheter samt genom progressiva åtgärder, både nationellt och internationellt, se till att de erkänns och tillämpas allmänt och effektivt..."
Så slå er för bröstet, sträck på nacken. Under 2008 har Sverige återigen dragit sitt strå till stacken av repressiva regimer. 2008, ett rekordår.
Jesper Wiklund
