Fredsbloggen

Inför mötet hade den argentinske ordföranden Roberto García Moritán producerat ett papper som under veckan sedan har diskuterats. Under veckan har vi sedan lyssnat på Staternas olika inlägg kring detta papper och imorse presenterade han ett nytt som skulle baseras på det som sagts under veckan. Veckans stora händelse. Från Control Arms var lite oroliga för hur det skulle se ut. Skulle fortfarande hållbar utveckling vara kvar? Skulle det omfatta ammunition som USA tydligt inte vill ha med? Skulle ha tillmötesgå skeptikerna?

Jag måste säga att när jag fick tag på pappret så fick jag lite gåshud. Ganska nördigt att få gåshud över ett papper som en ordförande presenterar och som inte är nära en slutförhandlad text. Men jag fick alltså gåshud eftersom pappret fortfarande var så pass heltäckande att jag tänkte att om avtalet ser ut så här, kommer det verkligen att kunna åstadkomma en förändrig! Framför mig så jag utopiskt nog en mycket bättre värld. Och jag fick vatten på min kvarn när Hossam, den egypiske diplomaten och frenetiskt negativ till ett heltäckande ATT sa: "Herr ordförande, det förra pappret var ambitiöst men detta är extremt ambitiöst" - och menade det som nåt negativt. Att göra honom besviken är värt att fira!

Läs mer om ATT på www.controlarms.org

Av de ca 192 stater i rummet är de allra flesta positiva till ett starkt ATT som täcker alla konventionella vapen inklusive lätta vapen och ammunition och ett antal typer av vapenöverföringar, dvs inte bara export och import utan även lån, återexport mm. Dessutom vill de ha kriterier att ta hänsyn till när en överföring ska godkännas som omfattar mänskliga rättigheter, internationell humanitär rätt, utveckling och korruption. Dvs, om det finns en avsevärd risk att man bryter mot MR, IHL eller underminerar hållbar utveckling eller bidrar till korruption ska överföringen stoppas.

Men så finns de en handfull stater som inte alls tycker så. Iran, Egypten, Indien, Pakistan, Kina, Kuba och Ryssland är de tydligaste förspråkare för ett icke-avtal eller ett avtal som är så svagt att det blir verkningslöst. Jag undrar vad de håller på med. Visst kan de förlora på ett ATT så länge de allvarligt bryter mot de mänskliga rättigheterna och krigar. Men när Indien säger att man inte vill ha ett kriterium för hållbar utveckling samtidigt som en stor majoritet av dess befolkning lever på under 2 dollar om dagen är det sjukt deprimerande.

Hur tusan kan vapen vara viktigare än utveckling? Och borde inte exportländerna känna lite skam över att bidra till att dränera resurser i länder som rustar samtidigt som folk inte har mat för dagen, begränsad sjukvård eller nästan obefintlig tillgång till utbildning?

Då bockar jag och bugar för Bangladesh idag som i konferensrummet i FN bad länder som ger bistånd att inte ge vapen med ena handen och utvecklingsbistånd med de andra. Tack för det Bangladesh, på KrF brukar vi argumentera för samma sak.

Första dagen på Arms Trade Treaty-förhandlingarna i FN har avslutats och det börjas snackas mer innehåll i ett framtida avtal än innan. Rummet är fullt av folk från de olika ländernas delagationer samt ca 100 NGO-deltagare. Det är trångt och varmt. Ordföranden hade inför mötet publicerat ett utkast på text som innehåller mycket av det vi från Control Arms vill se men som fortfarande kan förbättras. Pappret hade mycket stöd i rummet men som vanligt finns en hel del skeptiska röster från stater som Ryssland, Kina, Syrien, Pakistan, Indien mfl.

Sverige höll ett långt och innehållsrikt anförande där man b.la sa att Sverige tycker att de humanitära skälen för att inkludera ammunition i ett ATT är starkare än argumenten från de som inte vill ha ammunition med.

Den stora snackisen är annars Libyen och säkerhetsrådets resolution om embargo mot dem som antogs i söndags. Tyvärr syns inte Mellanösternrevolutionerna mycket i förhandlingsrummet. Egypten vidhåller sin negativa syn på ett ATT, man verkar inte ha bytt folk på UD-sidan ännu men frågan är om deras position kommer förändras oavsett. Vi hoppas i alla fall på förbättring till nästa konferens i juli.

Från oss på NGO-sidan pågår febril aktivietet: det lobbas, twittras, bloggas. Dokument lusläses och kommenteras, lunchseminarier hålls. Vi är väl förberedda efter träningsdagen i söndags där ca 75 personer från hela världen deltog och beredda att kämpa hårt för ett ATT som gör verklig skillnad och räddar liv.