Fredsbloggen

Den 18 november 2009 rapporterade Göteborgs-Posten att filmen Pumans Dotter ska visas officiellt i Guatemala. I en intervju beskriver regissören Åsa Faringer vad filmen handlar om:

 

– Den speglar inbördeskriget i Guatemala sett genom en ung indianflickas ögon som återvänder till sin hemby och minns de övergrepp mot mänskliga rättigheter som begicks. Steg för steg återberättas den militära massaker som var en del av inbördeskriget i Guatemala som höll på i 36 år.

 

Enligt GP har filmen Pumans Dotter varit förbjuden i Guatemala ända sedan den kom ut för 15 år sedan, men i verkligheten har den sedan länge sålts fritt på marknader i landet. Den stora nyheten är istället att filmen ska visas offentligt med den guatemalanska regeringens officiella stöd. Landets nuvarande president, Alvaro Colom, har gjort mer än tidigare presidenter för att uppmärksamma krigets offer, samtidigt som han också tagit beslut om att öppna nya militärbaser och rekrytera fler soldater.

 

Under Guatemalas inbördeskrig förlorade fler än 200 000 människor livet, cirka 45 000 försvann spårlöst, över 600 massakrer genomfördes mot civilbefolkningen och en halv miljon människor tvingades fly. Enligt FN begicks 93% av människorättsövergreppen av den guatemalanska staten. Landets ursprungsbefolkning, mayaindianerna, blev särskilt utsatta för statens våld och barn, kvinnor och män mördades urskiljningslöst bara på grund av sin kulturella tillhörighet, något som också illustreras i filmen Pumans Dotter. Ett fredsavtal skrevs slutgiltigt under i december 1996, men fortfarande har staten in uppfyllt stora delar av sina åtaganden. Markfördelningen, som enligt fredsavtalet skulle reformeras, är fortfarande extremt orättvis och många barn är undernärda trots att landet skulle kunna producera tillräckligt med mat för att föda sin befolkning. Ett annat stort problem är bristen på rättvisan – fortfarande har ingen av de ansvariga politikerna eller militärerna dömts för sin inblandning i planerandet och genomförande av folkmordet.

 

I slutet av intervjun med GP säger Åsa Faringer:

 

– Vi hoppas verkligen att filmen sprids över hela Guatemala och att den används som en form att dra igång diskussioner om kriget. Förhoppningsvis kan det vara en start till att landet verkligen tar tag i sitt förflutna och ger de drabbade upprättelse. Det har alltid varit en av drivkrafterna med att göra filmen.

 

Aron Lindblom.

 

Göteborgs-Postens intervju med Åsa Faringer:

http://www.gp.se/kulturnoje/film/1.252255-forbjuden-film-far-nu-visas

Sedan en tid tillbaka driver Kristna Fredsrörelsen och det mexikanska människorättscentret Frayba en kampanj för att den mexikanska staten ska ge Alberto Patishtan, orättvist fängslad i drygt nio år, en chans till rättvis prövning. Alberto fängslades på svaga grunder år 2000, anklagad för bland annat mord och överfall på en grupp poliser. Enligt Frayba och honom själv fängslades han på grund av sitt politiska arbete mot en korrupt kommunordförande.

 

En söndag i oktober träffade jag Alberto på fängelse nummer fem utanför San Cristobal de Las Casas i Chiapas, södra Mexiko. Jag trodde inte att en person som suttit orättvist fängslad i nio år skulle verka så nyfiken och full av energi. Alberto visade inte ett enda tecken på att vara på väg att ge upp. Tidningar är inte tillåtna inne på fängelset men Alberto lyssnade intresserat till allt som vi besökare kunde återberätta vad gäller nyheter från Mexiko och världen. Själv berättade han om arbetet för att medvetandegöra de andra fångarna, samt att han tillsammans med en annan fånge börjat hungerstrejka varje tisdag i protest mot att deras rättigheter kränks för varje dag som de fortsätter sitta oskyldigt fängslade.

 

- Jag fängslades för att jag protesterade mot myndigheterna och för att jag arbetade för att organisera människorna runt omkring mig, förklarade Alberto.

 

På frågan om han ville hälsa något till alla de som skickat brev till Mexikos regering för att kräva att han släpps fri svarade Alberto:

 

- Jag vill be dem att inte ge upp kampen även om det känns hopplöst. Jag vill be dem att fortsätta kämpa.

 

Aron Lindblom

 

Kristna Fredsrörelsens kampanjsida för Alberto Patishtan: http://www.krf.se/hjalp-oss-att-frige-politisk-fange-i-chiapas

 

 

En puma river en kalv och sätter skräck i befolkningen. Styrkedemonstrationen berättar för bönderna vem som är starkast. Sen spelar det ingen roll att rovdjuret håller sig borta i veckor, kanske månader. Rädslan upphör inte. Rykten florerar. Någon avstår från att hämta ved när skymningen fallit. Det går ju aldrig att veta när vildkatten kommer slå till igen. En fråga dyker upp som en blixt från klar himmel: Vad önskar vår fiende? Den verkar ju bara stryka omkring och morra. Det finns hon som påstår att hon hörde den spinna efter den lyckade jakten. En annan vet bestämt att det är djävulen som är ute och hämtar de otrogna. Han möts av skrattsalvor men på natten drömmer alla mardrömmar och frukosten intas grubblandes under tystnad. Efter en tid sätter en modig själ ner foten och deklamerar att faran nu måste vara över. Det sägs med sådan trotsighet att några låter sig övertygas. Trots allt, maten kommer inte till tallriken av sig själv. Fler och fler återvänder till fälten för att hämta in brödfödan. Den religiöse prisar Den Allsmäktige för Hans godhet. Natten därpå slår puman till igen. Ytterligare en kalv ser ljuset för sista gången. Allt tyder på att det skett under tidig morgon. Faran låter sig inte längre avskräckas av ljuset och den vetskapen förlamar byn. Trots att det är såningstid vågar ingen längre gå till fälten. Våldet har slagit till med obönhörlig kraft och hoppets låga lyser svagare än någonsin förut. Det går månader. De religiösa har blivit flera i antal och ägnar dagarna till att be. Ungdomarna, som alltid bekymrat sig mycket lite, fortsätter enträget att spela sina basketmatcher. De delar upp sig i lag och genomför kupper så långa som veckor. All energi går åt till att springa fram och tillbaka på byns enda betonglagda offentliga plats. De vuxna tittar roat på men bekymrar sig samtidigt för att förråden håller på att sina. Snart måste de ut på åkrarna. Om inte kommer de bli tvungna att flytta därifrån, till staden och ta det arbete som bjuds. De vuxna frågar de äldre om råd. Ungdomarna svettas under solen. Barnen springer omkring och jagar varandra. Hundarna skäller på hönsen. Djävulen syns inte till.

Samma blogginlägg (med bilder) har tidigare publicerats här: http://fredstjanst.wordpress.com/2009/06/19/vald/

Mika Wallgren, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala och Mexiko.

”Stämpeln av kriminalitet och inbördeskrig börjar flagna i Centralamerika. Det lockar med helt olika upplevelser: regnskogar, palmklädda stränder, dramatiska vulkaner, karibiska öar, pulserande städer och utsökt rom. Som skapat för ryggsäcksluffaren.” Så skriver Aftonbladets Marcus Svensson om sin genomresa i Centralamerika: http://www.aftonbladet.se/resa/resmal/centralamerika/guatemala/article5946305.ab

I Guatemala gjorde Marcus Svensson ett stopp vid vad han kallar ”världens vackraste sjö”, Atitlán. Sjön ligger på 1560 meter över havet, den bildades efter ett vulkanutbrott för 84 000 år sedan och omges av vulkanerna Atitlán, Tolimán och San Pedro. Runt sjön ligger små byar där främst mayabefolkning bor och lever av turismen som strömmar till denna vackra plats. Här är det lätt att glömma bort Guatemalas blodiga historia och bistra verklighet, som det faktum att hundratals människor ”försvann” från denna plats och mördades under det 36 år långa inbördeskriget, anklagade för att stödja gerillan. Eller det faktum att fortfarande drygt 17 människor mördas per dag i Guatemala.

Guatemala klassas internationellt som ett av de våldsammaste länderna i världen, vilket grundas på den höga kriminaliteten, antalet mord per invånare, tillgängligheten på vapen och bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna. Mellan 2003 och 2008 mördades 79 000 personer i Centralamerika, i Guatemala är mordfrekvensen högre än under den väpnade konflikten mellan 1960 och 1996. Den har bidragit till att utveckla ett våldsamt och rättsosäkert samhälle. Statens oförmåga att bekämpa och väcka åtal mot den ökande brottsligheten blir allt mer uppenbar. Det finns uppgifter om att poliser varit inblandade i kränkningar av mänskliga rättigheter som mord, tortyr, kidnappningar, sociala rensningsaktioner, människohandel, godtyckliga arresteringar och misshandel. Attacker och hot mot människorättsaktivister, domare, åklagare och journalister fortsätter.

 

Men det är som sagt inget man märker som turist vid världens vackraste sjö, omgiven av ståtliga vulkaner och storslagen natur.

 

Katarina Anjert, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala.