Fredsbloggen

Idag var veckans viktigaste dag. Ordförandens nya papper kom ut med vissa förändringar. Han hade i detta slagit ihop pappret från mars om kriterium att mäta vapenöverföringar emot, vilka vapen som ska omfattas och principer med detta om implementeringen av avtalet. Några saker blev bättre, några sämre. Som det är nu så finns det risk att stater kan tolka att de egentligen inte behöver bedöma en överföring mot kriterier alls men att vissa gäller om de nu vill göra det. Och ett sånt ATT vill vi ju inte ha. Control Arms lobbar hårt för att detta ska ändras.

Dagens stora show utgjorde av NRA, National Rifle Associations, vars Vice President kom till FN endast för att tala emot ett ATT. Han och alla andra vapenälskare är rädda att ett ATT ska inkräkta på deras "rättighet" att bära vapen. Ett ATT handlar inte ens om det, utan om internationell handel. Tyvärr struntar de blankt i detta, skjuter gärna förbi mål eftersom det är något de kan vara emot och därför ragga pengar för. Idag kom de in i alla fall. Förra året kom en av deras talare inte in i FN eftersom han försökte ta sig in med sitt vapen, japp, det är helt sant. Tydligen hade han "glömt" att han hade det med sig. Just snyggt.

Innan dess hade våra fantastiska talare från Control Arms haft sina anföranden. Suela, överlevare av väpnat våld från Albanien var den klart bästa. Hon avslutade sitt anförande med att säga att ett ATT måste vara mer kraftfullt än vapenmakt. Jag hoppas att det verkligen blir så och att vi om ett drygt år tittar tillbaka på de senaste årens jobb och försök att få fram ett ATT säger: Vi lyckades! Allesammans, stater och civila samhället tillsammans. Och det gör verklig skillnad.

Febril aktivitet pågår på NGO-sidan i FN:s konferenssalar. Det är dagen innan vi ska leverera vårt NGO-anförande och det är dagen innan ordföranden kommer ut med hans nya papper. Pappret kommer att samla upp saker som staterna sagt under veckan hittills och ska ligga till bas för fortsatta diskussioner och förhandlingarna nästa år.

Imorgon på eftermiddagen får vi från Control Arms delad taletid med vapenlobbyn. De brukar ofta tala om saker som inte hör ATT till, såsom att FN inte ska ta ifrån "ansvarsfulla" medborgare deras vapen, vilket man kan ha olika åsikt om men ATT-processen inte handlar om eftersom den är ute efter att reglera internationell handel med vapen. Från vår sida kommer fyra personer att tala, och poängtera vikten av ett stark avtal som verkligen gör skillnad för människor. Bland dessa finns en ung kvinna från Albanien som är överlevare av konsekvenserna av den oreglerade vapenhandeln. Resultat är att hon idag sitter i rullstol. Men hon är här, tillsammans med sin mamma som kör henne, och ska tala inför världens stater imorgon. Jag hoppas verkligen att de lyssnar noga och tar in varenda ord eftersom det är personer som hon och personer som du och jag som staterna förhandlar avtalet för. Om de tar sin uppgift på allvar kan de nämligen skriva historia redan nästa år.

Efter morgonens bagel började dagen med ett möte med EU kommissionen på deras delegation. Vi (15 personer från Control Arms Europagrupp som jag under denna veckan koordinerar) kom därifrån lite lätt bekrymrade över att EU kommissionen mest verkar tycka att ett ATT är exportavtal. Som tur var framhåller enskilda medlemsstater, som Sverige, vikten av kontroller vid import och genomförsel av vapen. Sverige sponsrade ett lunchseminarium på temat som SIPRI höll.

Idag började staterna bli lite mer konkreta i sina inlägg, fortfarande på temat implementering. Temat kan kännas lite ospännande - hur man ska genomföra avtalet, vilka mekanismer som ska finnas för detta, hur det ska träda i kraft etc. Det är dock ett väldigt viktigt tema för utan bra mekanismer för detta finns det risk att avtalet stannar vid en pappersprodukt.

Under förmiddagen höll "P5" (De permanenta medlemmarna i FN:s Säkerhetsråd Frankrike, USA, Ryssland, Kina och Storbritannien) ett gemensamt anförande som var rätt intetsägande men med syfte att visa ett minimun av enighet vilket kanske kan stärka processen.

Vi börjar och slutar dagarna på FN med NGO-möten och brukar dela ut dagens ris och ros till staterna. Idag gick riset till Kanada som tidigare varit progressiva och för ett starkt ATT men som nu med deras nya Bush-liknande regering börjar vackla totalt. Rosen för min del går till S:t Lucia, en liten ö-nation som höll ett väldigt starkt anförande och betonade vapenhandels konsekvenser för fred, säkerhet, utveckling och genderbaserat våld.

Idag var första dagen på det sista förberedande mötet inför Arms Trade Treaty-förhandlingarna som hålls nästa sommar. Rummet var fullt av delegater och civila samhällesrepresentanter. Från Control Arms-nätverket där Kristna Freds ingår är vi ca 140 personer närvarande från hela klotet. Konferensrummet hade ingen luftkonditionering på förmiddagen och ordföranden tackade med ironi FN för att de lät oss sitta i en bastu.

Temat för veckans diskussioner är främst implementeringen av ett ATT. Det förra mötet som hölls i mars fokuserade på hur avtalet ska se ut med avseende på dess räckvidd och kriterier för att mäta vapenhandeln mot.
Ordföranden har inför veckans möte skickat ut ett papper kring implementering som staterna kommer att reagera på under mötet.

Från civila samhälletssidan satsar vi på att lobba för att våra synpunkter ska komma med i staternas diskussioner, t.ex att implementeringssektionen av ATT bör ha bra rapporteringsmekanismer. Vi förbereder även vårt anförande som vi kommer att hålla på torsdag.

Dagens största överraskning var Kina som lät ovanligt positiva till ett ATT i deras anförande idag. Ryktet säger att de har vänt position och blivit positiva till ett ATT. Om det är sant återstår att se.

Kristna Freds twittrar också från ATT Prep Com, följ oss där!
Läs även mer på www.controlarms.org