Nytt valspråk?
Svenska vapen dödar. Om det tror jag alla kan vara överens. Det är liksom själva syftet med att ha ett vapen. Sedan argumenterar en del att det är i självförsvar, att de man dödar är "onda", eller att folk kommer dö ändå och att det lika gärna kan ske med svenska vapen (fråga mig inte varför). Uppenbarligen är svenska vapen också högst konkurrenskraftiga när det kommer till att döda effektivt. Det är den enda förklaringen jag ser till att den numera ökända AT:4an, en svensk form av Bazooka som används framför allt mot pansarstridsfordon, spridits så mycket. Den har de senaste åren påträffats hos de Mexikanska narkotikakartellerna, den har hittats i de brasilianska favelorna, den har använts i kriget i Irak och har nu också hittats i inbördeskrigets Colombia.
AT:4 är populär i alla åldrar
Det är ändå ingeting mot klassikern Carl-Gustaf som sålts till över 40 länder. Bland dessa ingår Burma, Ghana, Nigeria, Malaysia och Singapore. Dessutom har vapnet via Storbritannien och ibland Holland, Tyskland eller Singapore sålts till länder som Bahrain, Israel, Botswana, Dubai, Jemen, Kambodja, Kenya, Kuwait, Libyen, Malawi, Syrien och så vidare. Vapnet har effektivt använts för att ta livet av folk i konflikter i Burma, Sri Lanka, Kambodja, Vietnam och Kashmir.
Detta är bara några av exemplen på var svenska vapen hamnar. Inget av de exempel jag nämnt kan påstås kvalificera Sverige som "den fria världens vapensmed", vilket en del beslutsfattare menar bör vara målet med vår export, snarare framstår det som ett hån mot alla tankar om att värna mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet globalt. Det valspråk som bomblobbyisterna borde ta sig är snarare "Hela världens vapensmed". Det rimmar bättre med den faktiska svenska exporten.
Jesper Wiklund
