Fredsbloggen

Ett av många arrangemang på säkerhetspolitiskt sommartorg var ”Alliansfriheten är död – leve allianserna”. Panelen var dock inte överens om utgångspunkten. Lars Ohly (V) menade att alliansfriheten inte är död och att det är dags för alliansfrihetens vänner att skrida till dess försvar. Sverige har stolta traditioner när det gäller nedrustning och att då gå med i NATO är som att gå med i en boxningsklubb för att spela schack. Ohly tyckte det var viktigt att stå utanför en allians som bygger på kärnvapenstrategi och lovade att en rödgrön regering inte kommer att stärka samarbetet med NATO.

Ohlys motpool var Allan Widman (FP) som tycker det är viktigt att Sverige går med i NATO och menar att det behövs samarbete då ingen kan driva en fredsframtvingande operation själv. Allan menade också att neutraliteten inte bör vara något på förhand självklart tillstånd, även om neutralitet i vissa konflikter kan leda till att Sverige därmed kan spela en konstruktiv roll. Allan menade också att Sverige redan närmat sig NATO så pass mycket att det bara är ett väldigt litet steg kvar. En lämplig uppgift för Sverige i NATO är att öva för att försvara Baltikums luftrum då de saknar ett eget flygförsvar.

Anna Ek, ordförande för Svenska Freds, lyfte fram att säkerhet inte bara skapas med militära medel och menade att NATO saknar mycket av de medel som behövs för att lösa konflikter och undrade varför vi bara ska stå upp för de länder som är med i NATO. Anna var dock skeptisk till neutraliteten då den byggde på att Sverige lade en väldigt stor andel av BNP på försvaret vilket finansierades med en stor vapenexport och sammanfattade det med att ”neutraliteten har tjänat oss väl, men inte andra människor”. Anna gillade inte NATO, men lyfte fram att solidaritetsklausulen i EU:s Lissabonfördrag är ännu starkare än NATO:s artikel fem. Anna lyfte även fram att för varje krona världen satsar på bistånd läggs 15 kronor på militära lösningar, av vilka USA står för hälften. Det är då olyckligt att satsa på NATO. Då är det bättre att vi inriktar oss på att förebygga folkmord.

Någon som däremot stod på Allan Widmans sida var Karin Enström (M) som betonade att säkerhet söks bäst i samarbete, att neutralitetsbegreppet bör förpassas till historien och att Sverige ska bli medlem i NATO, dock på sikt då det är ett beslut som inte bör tas med ett par rösters majoritet i riksdagen. Just nu är EU vårt främsta säkerhetspolitiska samarbete.

Bisittare till panelan var Tomas Ries från Utrikespolitiska institutet som gjorde en liten historisk expossé där han lyfte fram att även om vi ansett oss neutrala och alliansfri i cirka 200 år så har Sverige gjort vissa undantag som när vi 1918 sände en militär intervensionsstyreka till Åland och under finska vinterkriget 1939-40 övertog ansvaret för det finska luftförsvaret för Lappland samt skickade den svenska frivilligkåren. Vi var även med i diskussionerna om att bilda en noridsk försvarsallians 1948 även om den aldrig blev av. 1992 slogs det fast att Sverige ska vara militärt icke-allierat, men ej neutrala. 2007 talades det istället om solidaritet med andra länder.

Debatten var mycket intressant med tydliga skillnader i synsätt, men samtidigt saknades någon från socialdemokraterna då deras ställningstagande kommer att vara nyckeln för om Sverige ansöker om medlemskap i NATO. Om vi får tro Lars Ohly så kommer det dock inte att ske inom den närmaste framtiden.

Klas Corbelius