Pumans Dotter
Den 18 november 2009 rapporterade Göteborgs-Posten att filmen Pumans Dotter ska visas officiellt i Guatemala. I en intervju beskriver regissören Åsa Faringer vad filmen handlar om:
– Den speglar inbördeskriget i Guatemala sett genom en ung indianflickas ögon som återvänder till sin hemby och minns de övergrepp mot mänskliga rättigheter som begicks. Steg för steg återberättas den militära massaker som var en del av inbördeskriget i Guatemala som höll på i 36 år.
Enligt GP har filmen Pumans Dotter varit förbjuden i Guatemala ända sedan den kom ut för 15 år sedan, men i verkligheten har den sedan länge sålts fritt på marknader i landet. Den stora nyheten är istället att filmen ska visas offentligt med den guatemalanska regeringens officiella stöd. Landets nuvarande president, Alvaro Colom, har gjort mer än tidigare presidenter för att uppmärksamma krigets offer, samtidigt som han också tagit beslut om att öppna nya militärbaser och rekrytera fler soldater.
Under Guatemalas inbördeskrig förlorade fler än 200 000 människor livet, cirka 45 000 försvann spårlöst, över 600 massakrer genomfördes mot civilbefolkningen och en halv miljon människor tvingades fly. Enligt FN begicks 93% av människorättsövergreppen av den guatemalanska staten. Landets ursprungsbefolkning, mayaindianerna, blev särskilt utsatta för statens våld och barn, kvinnor och män mördades urskiljningslöst bara på grund av sin kulturella tillhörighet, något som också illustreras i filmen Pumans Dotter. Ett fredsavtal skrevs slutgiltigt under i december 1996, men fortfarande har staten in uppfyllt stora delar av sina åtaganden. Markfördelningen, som enligt fredsavtalet skulle reformeras, är fortfarande extremt orättvis och många barn är undernärda trots att landet skulle kunna producera tillräckligt med mat för att föda sin befolkning. Ett annat stort problem är bristen på rättvisan – fortfarande har ingen av de ansvariga politikerna eller militärerna dömts för sin inblandning i planerandet och genomförande av folkmordet.
I slutet av intervjun med GP säger Åsa Faringer:
– Vi hoppas verkligen att filmen sprids över hela Guatemala och att den används som en form att dra igång diskussioner om kriget. Förhoppningsvis kan det vara en start till att landet verkligen tar tag i sitt förflutna och ger de drabbade upprättelse. Det har alltid varit en av drivkrafterna med att göra filmen.
Aron Lindblom.
Göteborgs-Postens intervju med Åsa Faringer:
http://www.gp.se/kulturnoje/film/1.252255-forbjuden-film-far-nu-visas
