En ovanlig morgon vid vägspärren

Virkande soldat vid vägspärren Qalandya. Foto: Helena Koumi

Jag har varit här i Palestina-Israel i två månader nu och stått vid den militära vägspärren Qalandya, som skiljer Jerusalem från Ramallah, många gånger. Ibland köar upp till 500 personer där för att ta sig in till Jerusalem när vi ekumeniska följeslagare kommer. Ibland är det ganska lugnt. I och med Gaza-attackerna har det varit extra oroligt i Jerusalem och i Ramallah så den här morgonen var jag beredd på att se många köande eller till och med oroligheter som stenkastning mot vägspärren. Inget av detta skedde. Istället fann jag och min kollega en i princip tom vägspärr med endast ett fåtal personer som passerade igenom samt en soldat som satt i båset och kontrollerade insläppet. När jag kom lite närmare såg jag en syn som inte stämde överens med den macho-bild av en israelisk soldat som brukar förmedlas. Den manlige soldaten som var runt 20 år satt och virkade! Han var så djupt försjunken i sin virkning att han inte märkte varken oss eller de människor som fritt passerade igenom vägspärren.


Efter en stund tvingades han slita sig från sin virkning för någon minut och ville diskutera Gaza med oss. Det är förstås det som alla pratar om just nu. Hans åsikter var inte heller särskilt förvånande. Han ansåg att Israel agerade i självförsvar och som svar på min kommentar om det oproportionella i det så kallade självförsvaret, som dödar många civila inklusive barn, sa han att Hamas använder dem som mänskliga sköldar.


Efter ett tag fick jag sällskap av en palestinier som inte blev släppt igenom vägspärren trots att han hade tillstånd för att ta sig igenom eftersom han jobbar på ett sjukhus i den israeliska delen av Jerusalem. Nu stod vi två på ena sidan gallret och soldaterna på andra och fortsatte diskussionen. En soldat som tillkommit var från Ashdod, den stad som fick ta det första dödsfallet på grund av Hamas raketer som sköts efter Israels anfall mot Gaza. Lägren var tydliga, soldaterna var för Gaza-attackerna och var övertygade om att Israel skulle "vinna" och på så sätt skapa fred. Jag och läkaren var bekymrade över alla civila palestinier som drabbas och ifrågasatte om fred kan vinnas med krig.  Mitt i debatten säger läkaren till den virkande soldaten: "Jag känner igen dig, har vi setts förut?". Och soldaten svarar: "Ja, du har behandlat mig på Hadassa-sjukhuset".


Helena Koumi, ekumenisk följeslagare i Palestina-Israel
Läs mer om det Ekumeniska följeslagarprogrammet här


Kommentarer
Postat av: Sara

Hej Helena,

tack för ett helt lysande inlägg. Vilken syn. Önskar jag var där. /S

2009-01-11 @ 01:26:21
URL: http://sararebeckalindblom.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0