Fredsbloggen

En puma river en kalv och sätter skräck i befolkningen. Styrkedemonstrationen berättar för bönderna vem som är starkast. Sen spelar det ingen roll att rovdjuret håller sig borta i veckor, kanske månader. Rädslan upphör inte. Rykten florerar. Någon avstår från att hämta ved när skymningen fallit. Det går ju aldrig att veta när vildkatten kommer slå till igen. En fråga dyker upp som en blixt från klar himmel: Vad önskar vår fiende? Den verkar ju bara stryka omkring och morra. Det finns hon som påstår att hon hörde den spinna efter den lyckade jakten. En annan vet bestämt att det är djävulen som är ute och hämtar de otrogna. Han möts av skrattsalvor men på natten drömmer alla mardrömmar och frukosten intas grubblandes under tystnad. Efter en tid sätter en modig själ ner foten och deklamerar att faran nu måste vara över. Det sägs med sådan trotsighet att några låter sig övertygas. Trots allt, maten kommer inte till tallriken av sig själv. Fler och fler återvänder till fälten för att hämta in brödfödan. Den religiöse prisar Den Allsmäktige för Hans godhet. Natten därpå slår puman till igen. Ytterligare en kalv ser ljuset för sista gången. Allt tyder på att det skett under tidig morgon. Faran låter sig inte längre avskräckas av ljuset och den vetskapen förlamar byn. Trots att det är såningstid vågar ingen längre gå till fälten. Våldet har slagit till med obönhörlig kraft och hoppets låga lyser svagare än någonsin förut. Det går månader. De religiösa har blivit flera i antal och ägnar dagarna till att be. Ungdomarna, som alltid bekymrat sig mycket lite, fortsätter enträget att spela sina basketmatcher. De delar upp sig i lag och genomför kupper så långa som veckor. All energi går åt till att springa fram och tillbaka på byns enda betonglagda offentliga plats. De vuxna tittar roat på men bekymrar sig samtidigt för att förråden håller på att sina. Snart måste de ut på åkrarna. Om inte kommer de bli tvungna att flytta därifrån, till staden och ta det arbete som bjuds. De vuxna frågar de äldre om råd. Ungdomarna svettas under solen. Barnen springer omkring och jagar varandra. Hundarna skäller på hönsen. Djävulen syns inte till.

Samma blogginlägg (med bilder) har tidigare publicerats här: http://fredstjanst.wordpress.com/2009/06/19/vald/

Mika Wallgren, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala och Mexiko.