150 års fängelse

Den 31 augusti i år presenterades Guatemalas första dom för påtvingade försvinnanden då Felipe Cusanero, före detta ledare för de paramilitära ”självförsvarstrupperna” PAC i byn Choatalum, dömdes till 150 års fängelse för sex försvinnanden utförda mellan åren 1982-1984.

Det guatemalanska inbördeskriget pågick i 36 år fram till fredsavtalet 1996 och skördade minst 200 000 dödsoffer. Cirka 45 000 människor ”försvann” också, vilket innebar att de fördes bort av väpnade aktörer (främst armén) för att aldrig mer komma tillbaka.

Den dömde Cusanero är en total ”nobody” i sammanhanget, en fattig bonde som kanske bara följde order, men att domen rör just påtvingade försvinnanden gör att många hoppas på att arbetet för rättvisa nu kan gå vidare, längre upp i arméns och statens hierarki.

Till skillnad från brott som kidnappning och mord så ses påtvingade försvinnanden som brott mot mänskligheten och i själva definitionen av brottet anges att det utförs enligt en systematisk plan, framtagen och genomförd av staten för att terrorisera civilbefolkningen.

Detta är något som aldrig tidigare har erkänts i en guatemalansk domstol, och med denna dom i ryggen öppnas nya möjligheter för att även andra drabbade ska nå rättvisa.

Efter att domen presenterades har vittnen och lokala ledare mottagit hot från Cusaneros anhöriga, men fallet följs av utländska ambassader och fredsobservatörer från bland annat Kristna Fredsrörelsen. I ett uttalande säger en jurist från människorättscentret CALDH:

- För CALDH så är detta ett första konkret resultat av en kamp som har förts i över 40 år. Domen betyder oerhört mycket för alla de tiotusentals människor vars anhöriga försvann. Det här öppnar dörren för att andra ska kunna söka rättvisa.

Aron Lindblom

Mer info på KrFs hemsida:                                                                                                http://www.krf.se/forsta-domen-for-forsvinnanden-i-guatemala


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0