S och vapenexporten
Håller en omsvängning på att ske när det gäller socialdemokraternas inställning till vapenexport? En hel del tyder på det. Länge har vapenexporten varit en helig ko då den ansetts vara en förutsättning för den svenska neutraliteten. Genom att tillverka våra egna vapen har vi inte behövt välja sida och vapenexporten har behövts för att finansiera forskning och tillverkning.
Den politiken har haft sina förtjänster, men är nu allt mer överspelad. Jag tänker då inte främst på Sveriges närmande till NATO med övningar på svensk mark utan mer på att vapenindustrin inte längre är svensk utan en del av den globala där det handlar om att tjäna pengar. Svenska vapen dyker upp hos Farc-gerillan i Colombia, men också hos förtryckande regimer lite varstans i världen, som i Saudiarabien, Thailand och Pakistan.
Hela tiden har vapenexporten haft sina kritiker, men de har med åren och särskilt efter murens fall, blivit allt fler. En första stor seger ägde rum vid SSUs kongress för två år sedan. Fredsivrande SSUare från Göteborg krävde att vapenexporten skulle begränsas, aldrig ske när den kränker mänskliga rättigheter och på sikt helt avskaffas. Debatten var hård, förbundsstyrelsen körde med de gamla argumenten, men kördes över. Göteborgarnas förslag vann omröstningen med 101-99!
Sedan dess har ytterligare två av socialdemokratins sidoorganisationer svängt. S-studenter sa på sin kongress i år ett klart och tydligt nej till vapenexport. Efter att ha konstaterat att vapenexporten är bra för ekonomin skriver man: "När det gäller vapenexport måste vi ständigt ställa oss frågan vad vapnen ska användas till och vad den svenska samhällsekonomin växer på bekostnad av. Hittills har vi dock aldrig lyckats hindra att svensktillverkade vapen används i icke önskvärda syften. Vi ser därför ingen annan möjlighet än att helt förbjuda all vapenexport."
I månadsskiftet juli/augusti hade Broderskap – de kristna socialdemokraterna kongress. De som så snöpligt fått stryk på förra kongressen fick nu sin revansch när det var förbundsstyrelsen som fick bita i gräset. All vapenexport ska stoppas och istället ska man ”verka för att Sverige ska exportera fredsarbetare, fredsmäklare, fredsdiplomater, humanitärt stöd och bistånd”.
På SSUs kongress i augusti i år var det mycket nära att man fick till en ännu skarpare skrivning som tydligt sa nej till all vapenexport, men istället behålls formuleringen ”på sikt”. Sammantaget tonar ändå bilden fram av att socialdemokratin är på väg att svänga när tre viktiga sidoorganisationer vill begränsa eller helt avskaffa vapenexporten. Lägg till detta att socialdemokraterna bestämt att man ska regera tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet vid en valseger 2010. Båda dessa partier säger nej till svensk vapenexport.
Vi får inte ta något för givet, men i det fortsatta arbetet mot vapenexporten har fredsrörelsen fått flera viktiga allierade och chansen finns att få en majoritet i riksdagen som tar det historiska beslutet. Det är en ny tid och det har de unga socialdemokraterna, de socialdemokratiska studenterna och de kristna socialdemokraterna insett och dragit kloka slutsatser av.
Klas Corbelius
Mycket intressant. Det skulle vara guld värt om socialdemokraterna skulle kunna anamma en mer kritisk inställning till vapenexporten. Kanske lättare att åstadkomma nu i oppostion?! När jag tittade på röstningssiffrorna från riksdagens debatt om vapenexport från april blev jag nedslagen. Endast en socialdemokrat i ett enda ärende hade reserverat sig mot regeringens vapenexportpolitik (resten var alla miljörpartister och vänsterpartister). Så i riksdagen har vi ännu inte sett något av denna svängning. Vad ska vi göra för att åstadkomma denna viktiga kursändring i socialdemokraterna? Kom gärna med tips. Jag ställer gärna upp om något behöver göras.
Det är knappast i riksdagen det händer. En sådan här förändring kommer nerifrån och upp. Därför är sidoorganisationernas beslut en viktig indikation. Sedan får vi se vad som händer på partikongressen i november.
jag förväntar mig inga mirakel, men tror att det finns en öppning, då det finns såväl ett internt (SSU, s-studenter, broderskap) som ett externt tryck (v, mp och fredsrörelsen). Gör gärna vad du kan för att snabba på det hela genom att påverka aktiva inom arbetarrörelsen, t ex hjälpa en grupp SSUare att påverka sina kongressombud.
Ja,tror på sido-organisationerna. Vi kanske kunde få till en diskussion med S-kivinnor tillsammans med IkFF och ev. SÄRk? Ska kolla med Ikff:arna. Har ni kontakter med S:arna?
